Mörkt och ett svag vindsus. Utanför ytterdörren, i ensligheten, är det bara jag och stjärnhimlen en kväll som denna.
Har alltid haft ett intresse att försöka förstå läget. Inte så lätt när man är lite lat och dessutom har begränsad kapacitet i största allmänhet. Då går jag till andra och får mängder av infallsvinklar, fakta och analyser. Till exempel om EU och därmed Sverige.
En ledare i DN ojade sig över Brexit och förtröstade sig på NATO och USA.
"Och USA och Nato fortsätter att vara A och O för den demokratiska världens försvar." tror ledarskribenten.
https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-passande-att-filmen-1917-har-premiar-pa-brexitdagen/
Alltså EU som fredsprojekt.
Nostalgi. Det var bättre förr. Som när vi bombade sönder Jugoslavien. Balkanisering kallas det och betyder enligt Wikipedia:
"Balkanisering betecknar generellt uppsplittring av en geostrategisk region i mindre, ömsesidigt fientliga småstater eller autonoma områden, ofta under påverkan av yttre makter och som ett led i en stormaktsrivalitet. Begreppet introducerades av tyska socialister vid tiden runt första världskriget för att beteckna den ryska politiken gentemot Balkan och har aktualiserats efter upplösningen av det tidigare Jugoslavien."
Inte mycket till fredsprojekt.
Men, framåt var det!
EU-läget efter Brexit är inte så stabilt.
Tyskland förlorar sin och EUs ledande politiker Angela Merkel. Koalitionen mellan CDU och SPD (socialdemokrater) är på väg att spricka. Intern politisk strid försvagar EUs ledarnation.
Frankrikes Macron är på väg att tappa greppet totalt. Folkliga protester är av samma dignitet som under franska revolutionen. Frågan är om Macron sitter kvar till årets utgång. Han är redan kraftigt försvagad. Folkets motstånd mot EU och EMU är stort. Man vill ha ett systemskifte på riktigt med mera direktdemokrati.
Italien, där är Salvini på retur. Femstjärnerörelsen lär vara i upplösningstillstånd och kan komma att förlora makten till Salvini som är starkt kritisk till EU. Kan lägga veto i EU mot sanktioner mot Ryssland (vår egen variant av den store Satan, som ayatollorna brukar säga om USA)
Polen, Ungern och Österrike är angelägna om sin nationella suveränitet och vill inte underkasta sig EUs alla regler.
Sverige är politiskt extremt instabilt. Moderaterna kohandlar och ansvarar för Nya Karolinska, Socialdemokraterna är desperata och inkompetenta, Sverigedemokraterna sitter och samlar poäng utan att göra något konstruktivt, Vänsterpartiet är likaså poängsamlare utan visioner och resten inte så mycket att säga om.
Utanför EU växer Eurasien i styrka med stormsteg. USA och dess allierade är på reträtt i allt, utom retoriken från Vita Huset. NATO är en relik från det kalla kriget, som Macron kallar hjärndöd. Helt rätt i mina ögon.
I Latinamerika försvagas också de gamla imperiekrafterna. Argentina har de förlorat. Chile är på väg ur imperiets grepp. Venezuela har de förlorat också. Lula i Brasilien kan knäcka Bolsonaro som egentligen är ganska svag.
Som vanligt vet jag för lite om Afrika men jag har en känsla av att imperiekrafterna fortfarande har greppet där.
Mellersta Östern har tagits över av Ryssland, Kina och Iran. Saudiarabien börjar oroa sig för var de kan få stöd. Själva kan de bara betala för tjänster och har knappast någon inhemsk kompetens.
I Sverige verkar vi vara på väg att upplösa det invanda politiska systemet i grunden. Om man bortser från inkompetens hos politiker, ledningarna i offentliga förvaltningar och myndigheter, en del stora företag och framför allt i finansvärlden, så har vi mängder med kompetens under det skiktet. Ledningsskiktet verkar vara korrumperat till stora delar. Jag tror att sjukvården skulle kunna fungera bra om vårdpersonalen fick vara med och bestämma, inte bara på kliniknivå utan även region- och kommunnivå.
Korta sikten, mycket rörigt och bitvis jobbigt. Långa sikten, möjlighet till något bättre som vi inte riktigt vet hur det kommer se ut.
Det löser sig, som vi säger i Oxelösund.
Några referenser:
Om Italien
Oberoende Le Média om läget i Frankrike (EN MARCHE VERS LA CENSURE)